Med siktet inställt mot Sareks Nationalpark körde vi med fullastade slädar hundspannen västerut från Saltoluokta. Siergas sameby hade i år inga eller väldigt få renar i området och vi fick relativt fria händer att välja färdrutt.
Med på årets tur var Tommy och Krister. Båda två har tidigare stor erfarenhet från både fjälliv och resor. Oturligt nog körde Krister omkull redan första dagen och slog ett sedan tidigare skadat knä ganska illa. Mer illa än vi först ville inse. Jag och Tommy som jobbar som sjuksköterska lindade hans knä och vi fortsatte turen in i Sarek. Bielavalta, Övre Rapadalen, rovdjurstorget där natt två tillbringas. Vi fortsatte sedan ner igenom Rapadalen som är hjärtat av Sareks nationalpark. Ledarhundarna gjorde ett kanonarbete och hittade ett gammalt översnöat skoterspår.
Tredje natten tog det helt stopp för Kristers knä. Det blev helt obrukbart. Vi låg stilla i ett dygn och avvaktade, pratade med läkare via satellittelefonen och funderade på alternativ. Till slut kvarstod endast fjälllräddningen och dagen efter kom de från Kvikkjokk. Lasse, Leif, Bobbo och Janne kom körande med skotrar igenom Rapadalen. De tog med sig Krister och en del utrustning. Kvar stod Tommy och jag med 22 slädhundar. Tommy fick ett kraftfullt åttaspann och själv fick 14 hundar framför min släde. Vi styrde ut efter fjällräddarnas spår och nådde under kvällen STF-stugan i Aktse. Resten av turen fortlöpte bra med spännande hundspannskörning, kaffe hos Berta i Pårte och avslutning på Saltoluokta.
Krister träffade vi senare i Saltoluokta. Han hade blivit mycket bra omhändertagen av fjällräddarna. Vi var alla tre helt eniga om att vi bor i ett fantastiskt land där det finns ett räddningssystem som detta!
Ännu en riktigt händelserik vecka bakom oss.
/ Matti
About Author
Comments