Senaste Nytt

Nu närmar vi oss säsongens slut. Vädret har vänt och det har regnat en del. Vi valde att ligga stilla den 28 April istället för att kämpa mot naturens element. Istället startade vi, Anette från Dagens Nyheter och jag (Matti) mot Sarek tidigt på morgonen. Saltoluokta fjällstationsområde var dött när vi lättade ankare och styrde spannen uppför backen mot trädgränsen. Hundarna höll bra fart över de frysta vidderna. Ståendes på slädarna som gled fram fick vi se solen stiga över horisonten. På högsta punkten mellan Sitojaure och Aktse lämnade vi leden och körde västerut in i Sareks nationalpark. Sarek är även en del av Laponia Världsarvsområde, utsett av UNESCO. Knallhård skare som var täckt av 5-10 cm pudersnö. Vad mer kan man begära som slädhundsförare? Vi satte ett basläger väster om Skierfe, på kanten mot Rapadalen. Anette fotograferade en hel del. Vi inväntade solnedgången och vandrade då med snöskor upp till Skierfes topp. Det riktigt hissnar i magen när man kikar över kanten till Skierfes 700 meters bergsvägg. Nästa morgon steg vi upp tidigt. Hundarna selades och vi styrde spannen ner efter Abmojåhkkens ravin. När vi kom fram till Sitojaurestugorna var det ganska varmt. Vi ankrade hundspannen och packade upp fikalådan. Turistföreningens fastighetsskötare Tobbe med company var där för att serva stugan. Det skall köras gas, bytas plåt, lagas än här och där. Det finns alltid saker att göra. Stugvärden Ulla kom efter en stund glidande på sina skidor. Vi fick köra lugnt och pausa ofta med spannen innan vi slutligen nådde Saltoluokta igen.

Till Saltoluokta Fjällstation kom Elin och Tove, båda från Sverige. Elin följde förra året med på "Norra Kungsleden". Turen som vi kör från Saltoluokta upp till Abisko. Tove har varit med oss på tre olika turer tidigare samt två turer med andra företag. Dessutom så blev detta den andra "Explore Sarek" för Tove. Laddade med tunga slädar styrde vi våra tre hundspann uppför Saltobacken och västerut. När vi närmade oss Gukkesvagges mynning drog det ihop och började dreva en del snö. Sikten minskade i takt med skymningen. Vi slog raskt läger där vi hittade lite lä från den värsta vinden. Färden gick därefter vidare västerut igenom Gukkesvagge och ytterliggare en natt spenderades i tält. Åter på slädarna och flera fikastopp senare nådde fram till Kisuris stugorna. Vädret visade sig verkligen från sin bästa sida. Hundarna sjönk bara ca 10-15 cm i snön och slädarna gled ganska lätt trotts den tunga lasten. Från Kisurisstugorna hittade vi ett bra skoterspår söderut in i Padjelanta Nationalpark. Vi nådde under eftermiddagen fram till Låddejåkkstugan. Nästföljande dag styrde vi spannen österut. Målet var Alkavagge. Till en början gick det bra med lite svag motvind. Vinden ökade sedan och snöförhållandena blev tunga. Hundarna liksom vi fick jobba ganska hårt. Vi stannade och tog en fikapaus bakom en av slädarna. Hundarna rullade ihop sig och kändes lite slitna. Vi beslutade därefter gemensamt att ändra planen och vända tillbaks och ta en nordligare dalgång, Routesvagge. Valet visade sig vara en höjdare. Vi hittade ett skoterspår som vi kunde följa delvis och kilometrarna tillryggalades snabbt. Tältlägret satte vi upp strax söder om Skuolla där vi hittade rinnande vatten under snön. Ytterliggare en superb dag kom med blå himmel och strålande sol när vi spårade igenom Routesvagge. Tung snö för hundarna men otroligt vackert! Nattens läger sattes upp öster om

Redan under första middagen tillsammans sattes nivån på samtalsämnena. Högt i tak och vilda diskussioner. Under denna tur, liksom många andra, pendlade samtalsämnena ifrån politik, etik, natur, kultur, yrkeskarriär och hela spektret ner till så pass låga skämt att man fick stå på knä för att förstå. Jag bidrog även till de mer kultiverade samtalsämnena ibland… Med mig denna vecka var Eva (Sverige), Iris (Sverige, t o m norrbotten!), Rutger (Tyskland) och Ewald (Nederländerna). Denna tur gick liksom veckan före från Saltoluokta fjällstation ner till Sitojaure, Aktse, Pårte och sedan tillbaks. Bitvis går returen på samma led men bitvis går det lite annorlunda. Detta område är verkligen varierat, med allt från öppna vidder till gamla täta skogar, frusna sjöar och mysiga stugor. Fritte, en av hundarna i Evas spann sträckte sig lite eller trampade snett. Han blev halt och fick trots lite protester åka två halva dagar i min släde samt att han fick massage och komma in i värmen på nätterna. Denna behandlig gjorde gott och snart rörde han sig utan minsta tecken till hälta. En bra hundspannsvecka även denna! /  Matti