Den som googlar på Kungsleden får mer än en halv miljon träffar. Det säger något om populariteten hos vår mest kända vandringsled.
Sedan mer än 40 år tillbaka sträcker Kungsleden sina 425 kilometer mellan Abisko i norr och Hemavan i söder. Men de nordligaste delarna av den anrika vandringsleden har mer än hundra år på nacken.
Historik
Redan i slutet av 1800-talet började Svenska turistföreningen formulera planer på en sammanhängande vandringsled genom den svenska fjällvärlden. Det skulle bli en led som passerade de allra vackraste platserna, en ledernas kung – Kungsleden.
Redan 1907 byggdes de första stugorna längs leden av Svenska turistföreningen vid Abiskojávri och Giebnegaisi/Kebnekaise.
Rösningen av leden började norrifrån. I slutet av 1920-talet var hela sträckan mellan Abisko och Kvikkjokk, eller Huhttán, som platsen samiska namn är, rösad. Då, år 1928, användes också benämningen Kungsleden mer officiellt av STF för första gången. På 1950-talet hade Kungsleden dragits ända ner till Ammarnäs i Västerbotten, och 1975 kom den att få sin nuvarande sydligaste punkt, nämligen Hemavan.
Vinter- och sommarled
Hela Kungsleden är både sommarled, för vandring, och vinterled för skidåkning. Det är de röda kryssmarkeringarna som visar att en led också är vinterled. På många sträckor är vinterleden skidled och skoterled samtidigt. För övrigt är vinterleden opreparerad. Till största delen är sträckningen densamma för sommarleden och vinterleden, men på några ställen är vinterleden dragen över sjöisarna. Under vintertid färdas vi ofta med hundspann längs delar av leden på våra långa hundspannsturer.
Övernattning
Det är Svenska turistföreningen som driver stugorna längs Kungsleden. Hela 16 stugor och flera fjällstationer kantar leden från Abisko till Hemavan. På sträckan mellan Kvikkjokk och Jäkkvik saknas stugor.
Landskapet
Kungsleden sträcker sig genom en stor del av samernas land, Sápmi/Sábme/Saepmie, som det heter på nord-, lule- respektive sydsamiska. Leden löper genom de fyra nationalparkerna Abisko, Stora Sjöfallet, Sarek och Pieljekaise. Den går genom nästan hela landskapet Lappland och dessutom bitvis genom det av Unesco utnämnda världsarvsområdet Laponia.
Terrängen som Kungsleden ringlar sig fram genom är varierad, men framför allt får vandraren trampa ett högalpint, ibland kargt på gränsen till sterilt, landskap. Som högst går leden på 1000 meters höjd. Bitvis går den också genom fjällbjörkskog och högörtsbestånd, för att längst ner i några av fjälldalarna slingra sig genom skog av grova tallar, grå torrfuror, artrika lågor och lavbehängda granar.
Djur och natur
Landskapet runt Kungsleden är hemvist för en rik flora och fauna. Chansen att få se något av de fyrfota stora rovdjuren – varg, björn, järv och lo – är kanske inte stor, men den finns. Om hösten kan den som både har turen och kikaren med sig få se björnen gå med nosen i marken och dammsuga fjällsluttningarna på kråkbär. Älg finns i markerna och sommartid betar renar i fjällområdet. Hare, räv och lämmel hör också till den rika faunan längs leden, liksom ett stort antal fågelarter. Omkring hälften av Sveriges cirka 400 fågelarter har siktats i Lappland. Den observante kan få se allt från kungsörn, havsörn och fjällvråk till ripa, ljungpipare, blåhake och olika sjöfåglar.
Växtligheten varierar kraftigt mellan ledens mest höglänta delar och de lite mer låglänta. På kalfjället hittar du naturens verkliga hårdingar, som isranunkel och fjällsippa. Fjällbjörkskogen kan antingen kan vara hedliknande med bär, mossor, lavar och ljung, eller också bestå av mer frodig så kallad ängsbjörkskog där höga örter som fjälltorta, nordisk stormhatt, kvanne och smörboll spirar. Ännu längre ner i fjällbarrskogen finns många av gammelskogarnas arter som mård och tjäder, och sällsynta växter som tibast, ostticka och röd trolldruva.
Kultur
Kungsleden går genom ett gammalt samiskt kulturlandskap, där det människor som har levt och verkat historiskt har lämnat få eller inga spår efter sig. Det kan vara svårt att upptäcka gamla eldstäder, köttgömmor och fångstgropar, men de finns där. Alldeles nära Saltoluokta finns till exempel ett omfattande fångstgropssystem. I gammelskogen går att finna grå bläckor på stammarna, som är spår efter samisk barktäkt. Det var vanligt att samerna med en hornkniv skar ut ett barkstycke ur unga tallar, vars innerbark de grillade.
Kungsleden i litteraturen
Claes Grundstens På fjälltur – Kungsleden är en guide över vandringen längs Kungsleden. Andra som skrivit böcker om Kungsleden är Annika Berggren, som delat upp sina böcker i två delar med Kvikkjokk som mittpunkt. En av de senare böckerna är Fredrik Neregårds Fjällvandra längs Kungsleden från 2011.
Det finns också ett oräkneligt antal reportage skrivna från vandringar och skidturer längs leden. För den som vill ha en skönlitterär inspiration finns Bosse Gustafssons Kungsleden från 1963, en romantisk vandringsthriller som också filmatiserades i mitten av 1960-talet.
